Hur gör man för att släppa taget om saker som inte längre tjänar sitt syfte eller ens passar in i ditt liv länge? Hur gör jag för att våga släppa taget och falla?
Själv hamnar jag lite i den känslan och det starka behovet av att släppa taget om något nästan varje vår, nästan som en vårstädning inom mej själv där jag vill rensa och slänga ut gammalt, ta in lite nytt, vädra, måla om och ändå mitt i allt känns det tungt och svårt att skiljas från det gamla. En ambivalent känsla som gnager i mitt hjärta och pockar på min uppmärksamhet.
Vad är det som händer och vad är det som gör att jag känner som jag gör? Varför kan jag inte släppa taget på ett enkelt och smärtfritt sätt? Vilka känslor finns gömda under ytan? Tex. Jag känner ett obehag, om jag dyker djupare in i den känslan av obehag, blåser upp den känslan, vad hittar jag då? Kanske en rädsla, vad handlar den rädslan om? Dyk ännu djupare in i rädslan då hittar du en annan djupare känsla, kanske övergivenhet och sorg ect. Att dyka djupare i en känsla är som att skala av lager på en lök, lager för lager, känsla för känsla tills man kommer till botten av vad det egentligen handlar om och inte ge sig förrän man hittat källan.
Oftast hittar man en djup längtan och en känsla av att mista något. Som i sin tur väcker en känsla av ensamhet, övergivenhet och en avsaknad av ovillkorlig kärlek. Och genom att stanna i den smärtan, nästan känna det fysikt i kroppen och ändå gå djupare, kan du knyta an till ditt intre vetande om vart ifrån det kommer och vad det egentligen handlar om. Därifrån kan du sedan hålla om och fylla på dej själv med kärlek, acceptans och förståelse som sedan ger en naturlig inre avslappning i dej själv.
När du överlämna dej själva med nyfikenhet och hängivenhet till denna inre upptäcktsresa omvandlas den inre kamp (som håller fast och inte vill släppa taget) till en djup känsla av ”Let Go”. I den känslan står vi starka i de beslut som tas och de aktiviteter du väljer. Du slipper tvivel, osäkerhet och vånda ”gjorde jag rätt eller gjorde jag fel?” ”skulle jag gjort annorlunda?” etc. Du har bottnat och landat i din egen rädsla och osäkerhet samt accepterat och transformer dessa känslor till en kraft och en stark jordning i dej själv.
Ibland misslyckas vi, vi stänga av för att det känns så tungt och svårt att hantera dessa djupa känslor eller så ersätter vi den med ilska, avstängdhet och resignation. Och det ok, att det händer och att det blir så till och från, vi är trotts allt bara människor med de fel och brister som vi alla har(var och en på sitt sätt). Men vi behöver kunna lära oss att hämta hem oss själva igen efteråt och våga kliva tillbaka in på känsloarenan och utforska vad det egentligen handlar om. Bara på det sättet kan vi gå vidare, släppa taget om det som inte länge behövs för att bli mer äkta och sanna mot oss själva.
Är det lätt? Nej. Förändring kräver mod!
Kommer det att göra ont och kännas svårt? Ibland, men belöningen är desto större.
Vad finns det för hjälpmedel om jag vill prova själv? Guidade meditationer och din andning
Hör av dej om du vill veta mer eller har frågor!
Enjoy the ride 😉