Jag har upptäckt att jag har en tendens att skriva om saker i mitt huvud och i mina tankar för att det ska passa det svar jag vill ha! Känner ni igen er eller är det bara jag? Det är så subtilt och så finstämt att det tagit mej lång tid att ens se, förstå och erkänna att det är så. Det känns som om jag på något sätt har gått och intalar mej själv något som inte stämmer överens med hur det egentligen är, helt ärligt talat..
Det känns läskigt att inse hur mycket det påverkar mina val och handlingar i de här små subtila sakerna som flyter runt i vardagen, låt mej ge ett exempel:
Om jag ska vara riktigt ärlig mot mej själv, om varför det är så viktigt för mej att städa och plocka undan överallt så är det inte i huvudsak för att det ska se fint ut utan för att den röra som finns runtomkring mej speglar den röra som finns inuti mej och när jag får ordning utanför så känns det lugnare inuti mej. Men jag intalar mej att det är för att det är dammigt, smutsigt, jag är allergiker och MÅSTE städa.
Jag säger inte att det är något dåligt, att städa behövs och är nödvändigt men jag kan väll åtminstone vara ärlig med varför jag gör det och inte gömma mej bakom en ursäkt. För bara då kan jag ju ta tag i det verkliga problemet och göra någonting åt det … men så länge jag hittar på till synes legala och fakta mässigt bra ursäkter kommer ingenting att förändras inuti mej.
Och alla de där små subtila små sakerna som jag inte är ärlig mot mej själv med är i ärlighetens namn ett tyst NEJ till mej själv! Och eftersom de är så subtila, inprogrammerade och svåra att upptäcka tänker jag ge mej själv en utmaning … att under 21 dagar vara helt ärlig mot mej själv i alla dessa små val jag gör i vardagen. Det betyder inte att jag måste agera på något annat sätt, det viktigaste i det här första steget är att se, förstå och erkänna.
För jag inbillar mej att när jag väl fått den insikten så kommer ett naturligt JA att finnas där till mej själv och därmed kommer jag att agera annorlunda. Som i mitt exempel ovan med städning, så hade den insikten och ett JA till mej själv istället lett mej till att ta tid för en meditation (och städning inuti mej själv) istället för tvärt om. Efter meditationen kanske jag ändå hade valt att städa, men då hade det varit utifrån ett medvetet val och en helt annan energi.
Det kommer att bli tufft eftersom alla dessa små subtila inprogrammeringar sitter reflexmässigt i mej, jag hinner ärligt talat inte ens tänka så har det redan hänt. Om jag ska vara ärlig mot mej själv och det här ska fungera på riktigt behöver jag vara snäll mot mej själv och inte slå på mej själv om jag råkar halka in på gamla automatiska spår. Men någonstans måste man börja och man måste kunna krypa innan man kan gå så ”here we go” …
Let the challenge begin!