Vi känner nog alla till den smärta som kan finns där när någon som är nära oss i våra liv lämnar oss, dör, försvinner, tar avstånd eller som vi väljer att lämna, en älskare, en vän, en arbetspartner eller en kollega – för att gå en annan väg. Det kan också handla om situationer och möten som skär sig och en separation uppstår, den smärta som skapas kan ta lång att komma över.
Separationen kommer oftast som en chock och är något som vi behöver tid för att läka, den kan vara liten eller stor, i större eller mindre grad men dess ursprung kommer från en djup plats i vårt inre, jag kallar den själen.
Själen
Själen är vår essens eller kärnan av oss, våra grundläggande, rena och oförstöda egenskaper som ger oss vår individuella identitet. Själen har inget fysiskt organ i kropp, det är något annat, något andligt, energimässigt och universell närvaro är en del av den.
I samma ögonblick som vi föds och gör entrén in i kroppen och det mänskliga livet, skapas och upplevs en separation trotts att själen fortfarande är en del av universum. En känsla av att något är förlorat, något viktigt, att vi inte är kopplad till närvaro eller en någon högre intelligens längre. Att återta den känslan av helhet blir därför många människors uppdrag under deras livstid dvs. att hitta det dom förlorat och tappat bort. Varifrån kommer annars vårt existentiella sökande? Om inte från själen, vi vill ta reda på: ”Var vi kommer ifrån? Var vi ska gå?” Vad vi tillhör?
Och vi hittar på det både det ena och det andra, många olika saker för att lugna våra hjärtan och hitta samanhang att tillhöra för att fylla den tomheten. Vi letar efter de delar vi tror och tycker saknas, det ligger i vår natur. Det är också en av anledningarna till att människor förlorar sig i religion eller andra trossystem, blir fundamentalister. De har funnit vad de vill tillhöra och de kan döda och ta livet av sig själv för det.
Men den riktiga sanningen är att vi redan hör till den universella närvaro som är oss men vi har glömt bort det, tror att vi är avskurna från något och fortsätter leta efter det hela livet. Vi tittar utanför oss själva när vi egentligen ska titta inuti.
Så det handlar om att bli medveten och förstå att själen är universum och universum är själen, det finns ingen separation någonsin. Du är källan, källan är i dig. Ingenting kan störa källan och dig, ingenting, ingen, inget trossystem eller hierarki. Så när någon kommer och går i våra liv, finns det egentligen ingen separation eftersom ingen har tagit något från oss.
Det finns ett ord i sanskrit och en gest för detta som symbolerar detta på ett otroligt bra sätt, det ordet är ”Namaste”. Där man sätter ihop händerna framför kroppen i en orientaliska hälsningen och sedan bugar sig, i en spirituella och andliga betydels:
Min själ hedrar din själ.
Jag hedrar platsen i din själ där hela universum finns.
Jag hedrar ljuset, kärleken, sanningen, skönheten och lugnet inom dej,
därför att det också finns i mej.
Genom att vi delar dessa saker är vi förenade, vi är samma, vi är ett.
I am you, you are me and that is what we are here to see
– Lisa Layden