När livet är i ”flow”, allting flyter på av sig själv och positiva saker händer utan ansträngning, livet är underbart och det känns som om det aldrig kan ta slut. Plötsligt händer det, som en blixt från en klar himmel…
allt blir fel, konstigt, svårt och knöligt och jag undrar vad det var som hände som gjorde att allt vände och blir så fel? Slappnade jag av för mycket? Missade något? Vad gjorde jag för fel? Vad kan jag göra för att undvika magplasket, det gör ju så jäkla ont!

Jag inser mer och mer att det är min egen närvaro som avgör när jag är i ”flow” och när jag tappar den. Det låter så enkelt och är i praktiken ganska svårt, för jag inser att jag behöver tid och utrymme för att kunna vara närvarande, allt behöver med andra ord gå lite långsammare än vad det gör i livet, på jobbet, med vänner eller hemma med familjen.

Det positiva är att det inte är någon universell lag (tex. allt som går upp måste komma ner eller efter sol kommer regn) som styr detta åt mej utan faktiskt jag själv, jag har möjlighet att påverka hur mycket ”flow” jag har i mitt liv, hur enkelt och lätt det är.

Utmaningen är att känna in, lita på och följa mitt eget tempo oavsett vad som händer runt om.
Går det att göra, absolut, närvaro övas upp varje dag med meditation, yoga, dans, sång, musik, promenad i naturen … ja, allt som jag gör där jag slappnar av, njuter och är i min kropp (inte i huvudet). Förmågan att lyssna inåt på sig själv är en talang som alla har även om inte alla använder den.

Så varje gång jag hamnar ur mitt ”flow”, är det en signal till mej själv att stanna upp, ta det lugnt och lyssna inåt. För jag vet att när jag släpper ”allt görande”, har tålamod, väntar i lugn och ro, så kommer det en impuls inifrån som känns rätt, ger klarhet och VIPS ÄR JAG I ”FLOW” IGEN!

Viktig också att våga be om hjälp och ta stöd för att hitta tillbaka till sig själv när vi går vilse och inte hittar ut, det gäller oss alla oavsett hur mycket meditation eller personlig utveckling man gör!

We are all in the same boat!