De flesta av oss vet att vi är vår egen värsta fiende och att vi är jagade av kritiska röster varje dag. Vi vet att vi borde vara snälla mot oss själva, men kämpar med att verkligen älska oss själv som vi är. Vår inre domare har något att säga om allt. Från kläderna vi har på oss, hur vi går, hur vi talar, vad som anses rätt eller fel, de människor vi väljer att vara med, hur mycket pengar vi tjänar och de positioner vi har i samhället. Den är på oss hela tiden (förutom kanske när vi sover) och suger ur vår livsenergi tills vi känner oss utmattad, frustrerad och värdelösa.
Ingen utav oss är födda med en inre domare, den skapas undermedvetet de första åren i livet. Det är en skapelse som kommer från alla röster runt omkring oss, från föräldrar, morföräldrar, bröder, systrar, lärare och andra som vi såg upp till. De gav oss alla budskap, antingen verbalt eller icke-verbalt, om hur man ska leva och passar in i samhället. Vi lärde oss tidigt att inte skrika, gråta eller vara arga, utan tyst, glad och duktig så att vi bli älskade och uppskattade. Med tiden så internaliseras dessa röster och blir en del av oss! Uppgiften som våre inre domare har haft är att skydda oss från att bli utanför och oälskade som barn, men nu när vi är vuxna kan vi lära oss fånga oss själva när den inre attacken kommer så att det inte länge påverkar oss så starkt.
Till exempel, i åratal ville jag måla tavlor, men en liten röst i mitt huvud sa ”vad ska du måla för, du kan ju inte måla lika bra som alla andra, bara titta runt omkring dej, alla här kan måla en blomma bättre än du, vem tror du att du är”. Jag är inte ens säker på var och när det började, men jag minns i högstadiet på bild lektionerna alla duktiga elever som kunde måla fotografiska avbilder av allt, mitt självförtroende sjönk för varje gång jag gick dit fast jag fick bra betyg. Jag kände att jag inte kunde måla som dom och det jag skapade såg inte ut som det skulle. Min inre domare som var väldigt mån om att jag skulle vara som alla andra och gjorde tolkningen att de gjorde rätt och jag gjorde fel, så jag höll låg profil för att inte skämma ut mej och försöka måla mer som dom. Jag slutade måla mer eller mindre efter högstadiet, det var helt enkelt inte roligt längre utan bara pressande och stressande att leva upp till något som inte var rätt för mej.
Tills en dag för bara några år sedan, när jag var på en personlig utvecklingskurs och fick lära mej måla på ett helt annat sätt, utan prestation och krav om att det skulle se ut eller vara på något speciellt sätt. Min inre domare blev fullständigt paff av att se att man kunde måla precis hur man ville, med vilka färger man ville och det kändes bra, det fanns inget att jämföra med …
I det ögonblicket insåg jag att jag älskar att måla och det spelade ingen roll det inte blir något motiv som andra kan se vad det är. Jag insåg att målandet var det som betydde mest, penseldragen, färgen, känslan, min tolkning, mitt uttryck. Som ett resultat av det har jag upptäckt en stor kärlek och frihet i abstrakt målning!
Så hur blir man medveten om när den inre domaren attackerar?
– Börja bli medveten om de inre rösterna. Det kan ta lite tid eftersom de ofta är en så stor integrerad del av oss själva och märker inte när den kommer och attackerar.
– Börja lägga märke till symptomen i kroppen.
Precis som en kroppsligförnimmelse. Till exempel trötthet, som en våt filt över livsenergin, kropp börjar känna sig tung eller trång, ont eller smärta i vissa delar av kroppen, en känsla av ångest och depression.
– Du kanske märker att det finns repetitiva känslor du brukar känna när du är under attack från den inre domaren. Till exempel förvirring, rädsla, skam, domningar, ilska, frustration och förvirring.
– Återkommande tankar eller övertygelser som ”du är inte tillräckligt bra”, ”du är ett misslyckande”, ”du kommer aldrig att lyckas med dig själv”, ”tro inte att du är något”. Observera också om du tänker för mycket eller rationaliserar, eftersom det kan indikera att du kopplar bort dina känslor och din inre kritiker är i aktion.
– Vi har ofta olika sätt att undvika att känna den inre domarens attack. Se om du märker att du kompenserar eller upprepar ett beroendeframkallande beteende. Exempel är att shoppa när du inte mår bra, äter för mycket, jobbar för mycket, ser för mycket på tv, spenderar för mycket tid på sociala medier, liksom beroende av alkohol, spelande etc.
– Att döma andra är vanligtvis en dom om sig själv. Till exempel, om du dömer någon för att vara svag, så är det troligt att du avvisar dina egna domar om dig själv att vara svag. Till exempel brukade jag döma andra för att vara manipulerande och självabsorberad, och jag kommer ihåg när jag insåg att jag ibland ”var manipulerande och självabsorberad”. Då lärde jag mig att omfamna den egenskapen i mig själv och efter det är det mindre sannolikt att projicera dessa egenskaper på andra.
– Och vad du än får för dej, bli medveten om att du inte är din inre domaren! Den inre domaren är inte du!
När du blir medveten om attacken från den inre domaren, tillåta dig själv att för ett ögonblick att bli medveten om vad som händer. Lägg märke till dina kroppsförnimmelser, tankar och känslor, utan att bifoga historien som den inre domaren säger till dig. Försök känna känslan under attacken, ofta är det här en känsla av maktlöshet, men ibland finns det andra känslor lagrade ovanpå den känslan, till exempel ilska eller sorg. Så låt dig känna vad som finns för dig. Börja med var du är nu – om du känner vrede, känner du det tills det ändras till något annat. Fortsätt att känna dig genom de olika känslolagren tills du känner en mer övergången till mer ljushet, lätthet, energi och kraft. Meditation och mindfulness är bra och användbara metoder för att utveckla medvetenhet. Ibland kan det också vara bra att få hjälper och stöd genom denna process, eftersom det kan ta lite tid och övning att gå djupt.