Ibland rasar världen runt omkring oss! Allt jävlas och sätter sig på tvären! Barnen utmanar, kollegorna på jobbet är obstinata och tjurskalliga, samtidigt som ”viktiga/dyra” prylar går sönder och försvinner, kroppen värker och gör ont. Pengarna försvinner lika fort som dom kommer in och helgerna går åt till att hinna med allt praktiskt du inte hann i veckan!
Mitt i allt det, när allt fokus är utanför dej själv, börjar du glömma, tappar bort och missar saker. En känsla av att ständigt ligga steget efter och vara för sent ute, en gnagande känsla av att ha missat något, maler konstant och vill inte släppa taget. Du försöker ta kontroll och styra upp läget genom att göra listor och bocka av, skriva små påminnelser överallt. Kanske drar du till och med in en extra högre växel, för att ”kicka” igång dej själv med hjälp av kaffe, sötsaker eller annat ohälsosamt … Funkar det? Nja … si sådär, va?!
Och tvärt om mot vad vår logiska del säger, så behövs det inte mer fart eller aktivitet utan MINDRE för att uppnå mer … det är som att ju mer vi ”pushar” desto mer fel blir det, tills det blir så mycket fel att vi bara MÅSTE eller TVINGAS stanna upp.
Jag hamnar själv där till och från, förr blev jag väldigt irriterad och frustrerad undrade varför ”livet jävlades med mej” och ”vad jag hade gjort som förtjänad det!”. Visst blir jag fortfarande arg och irriterad men samtidigt triggas nu automatiskt en djupare analys igång, en stor varningslampa tänds och syrener ljuder inuti mej … dags att sakta ner, stanna upp, ta mej tid att landa tillbaka i mej själv, sluta fokusera all min energi utåt och titta inåt, ge mej själv tid att reflektera:
– Vad är det allt detta vill säga mej?
– Använder jag min tid klokt och rätt?
– När jag vaknar på morgonen är jag redo att ta mej an den nya dagen?
– Låter jag saker som är utanför min kontroll stressa mej?
– Är mina tankar negativa och ”ältar” jag saker?
– Håller jag fast vid något som jag behöver släppa?
– Tar jag något för givet?
– Har jag gjort något den senaste tiden som är värt att komma ihåg?
– Finns det negativa energier (miljö och personer) runt mej som påverkar?
Högkänsliga personer behöver se upp extra mycket, då de har ett känsligare nervsystem och tar in mer sinnesintryck än andra människor. Och eftersom jag själv är en högkänslig människa handlar det nästan alltid om att jag behöver centrera mej själv, ”Alliera mej med min själ” och släppa egot. Leva i nuet och ge uttryck för vilken känsla som än kommer upp och sedan släppa den. Sluta göra saker som jag inte behöver eller vill göra! Saker som tar min energi och äter upp mej, saker som inte ger något eller skapar något värde, varken för mej eller andra. Våga släppa taget, när det är dags och låta det bli som det blir, hur det än blir! ”Att simma med strömmen inte mot den!”.
I de stunderna/situationerna när jag förlorar mej själv tar jag ofta saker förgivet, förutsätter och tänker att dom är självklara, slutar uppskatta de små enkla sakerna, som hur fantastiskt det är att vakna upp på morgonen av fåglarna utanför eller solen som lyser in. Hur underbart, skönt det är att kunna röra sig, att kroppen är stark, frisk och tar mej ditt jag vill gå. Att uppskatta och njuta av de stunder som barnen vill kramas, vara nära, umgås och prata. Det är då jag inser att jag behöver skifta fokus, från att se glaset som halvtomt till halvfullt! Det kan verka så enkelt utifrån men man ser det oftast inte när man är mitt i det, som om det vore ”en död vinkel”. Men då när varningsflaggan hissas och allt känns helt fel, då är det dags, dags att stanna upp, sakta ner, reflektera. Med lite distans och perspektiv ser allt annorlunda ut och nya möjligheter dyker upp!
Visste du att det kraftfullaste verktyg du har då är att förlåta och försonas andra och dej själv! Det renar dina energier och höjer din vibration. Ett annat tips är att regelbundet rengöra dina chakran, det håller ditt energifält fritt från negativa eller ovälkomna energier, du får tillbaka din inre balans och ordning igen.
Fråga dej själv:
– Vad är det viktigast för mej just nu? Vad behöver jag egentligen?
– Och vad vill jag göra med den informationen?
– Kan jag ge mej själv det jag behöver? Behöver jag stöd och hjälp från andra? I så fall vem och vilka?
Med den tanken och insikten har du redan börjat, första steget är taget, nu är det bara att följa med!
”Lidande handlar helt och hållet om att vi klamra oss fast, motstår och är ovilliga att släppa taget om något gammalt, att vi inte tillåter oss att fortsätta framåt.”