Om du vill lära känna dej själv är nycken att ”vila” i dej själv och inte göra något!
Va? kan det verkligen vara så enkelt? Det kan inte vara sant?
För oss presterare och ”Do:ers” är det ingen enkel eller behaglig match… men jisses vad uppfriskande och nyttigt!!
Är man van att vara aktiv, steget före och alltid vara på väg är det svårt att stanna upp, stå still, avvakta, stanna i tomhet och tystnad. Speciellt när det händer jobbiga, svåra och känslomässiga saker … då öka man oftast farten ännu mer och fokusera på något annat, någon annanstans.
Jag har så många gånger själv ramlat i den fällan, när rastlöshet och otålighet sprider sig i kroppen och jag vill att något ska hända, jag behöver att något händer. Jag vill inte stå still och vänta! Vänta på vadå? Hur länge? Varje timme och dag känns som flera år ..
Det är farsinerande att tomheten kan vara så obehaglig och samtidigt så befriande!
Det är ju så vettigt och logiskt att det behövs ett gap mellan alla göranden för att nästa stund, nästa intryck och känsla ska hinna infinna sig, ta form och manifesterera sig … Jag älskar det och hatar det … älskar det för att det är så magiskt, så enkelt och ansträngningslöst och hatar det för att det går emot hela min gamla inprogrammering som sitter så djupt!
I tomheten och tystnaden mellan allt görande hittas kreativiteten, skapar glädjen och energin. Men det krävs att man är villig att vänta in den, inte stressa fram den och framför allt att sluta göra!
Ur ingenting växer massor, mer än du tror …
Det är magiskt!